Swedish

Det sista papperet

Han gick längs de lena vågorna
vadade i vattnet upp till knäna
hans hövliga händer
antog något av morgonens ömsinta harmoni
och i det lilla blocket
tecknade han sjöfåglar med utbredda vingar
och fiskar med fenor som små flygplan

I vattenreflexerna
glittrade hans fantasis porlande
och den oavbrutna andningen från en säregen ensamhet

Men det som tydligt fängslade i blicken
var mindre levande än det som gömdes
under bokstävernas mjuka hud
och betonade livets förhållande
till det ogripbaras längtan

Han hade dock sparat
ett sista papper i sin ficka
som han inte skulle tveka att fylla
med överdrifter och prövningar
som skulle få honom att älska
vattnet, ljuset, kontakten med vågorna
symboler för en kvinna
som skulle förlama hans oroliga dagar

Han skulle ta fram papperet
när tiden var mogen

kanske imorgon, tänkte han

En morgondag som inte var långt borta
men som alltid var evig
lika mäktig som en nästan
orörlig tidsrymd…

Översättning: Anna Maria Gull